Han blev sårad när jag sa så

3 oktober

Underbart avslappnad dag - de flesta var hemma och jag har mest bara hängt. Jag, Håkan, Emma och Kalle lagade käk ihop och var på bio sen. Håkan påminde mig om att lägga ner överspelandet och sluta försöka vara cool och kul och tuff. Jag sa nåt om att "det känns fel att diska när det sitter en man i soffan och läser tidningen" i mitt vanliga flams och gnabb som jag håller på med bara för att jag gillar Håkan och vill ha hans uppmärksamhet. Men han sa att han blev sårad när jag sa så, och jag fattade vad jag höll på med och det kändes skitjobbigt, för när Håkan säger nåt så lär han verkligen mena det. Men han godtog det snabbt när jag sa att bara var skämt och ironi och "jag vet ju att du är bra".

Jag har sen hela kvällen varit lite förvirrad också. Det är nåt som är underligt mellan mig och Håkan helt klart, men var ligger det och hur får man bort det? Känner så tydligt nåt som skulle behöva spräckas. Kanske är det just mitt coolspel som är i vägen? Känner nån slags stark lust att bara släppa allt det, säga precis vad jag känner, men det kommer ju inte att hända. Men ska i alla fall försöka spänna av.

Kristian ringde idag, om rep. Kändes väl okej ändå, att snacka med honom. Det är nog inte katastrof - jag ska klara det där, UTAN att ha nån annan på gång. Då klarar jag allt.