5 juli
Såg just en sak som gjorde mig om möjligt glad. Bläddrade tillbaks i boken och det jag skrev var betydligt töntigare och barnsligare än det töntiga och barnsliga jag skriver nuförtiden. Alltså kanske det finns hopp för mig, jag kanske mognar nån gång i framtiden. Men just nu känns allt hopplöst.
Det var sommarens höjdpunkt.
Sommarens höjdpunkt trycks ner, krossas mot marken, mosas till ingenting. Kvar blir bara förlusten av en timme.
En timme med blicken fäst på någon. Stor förlust.
Jag blir död.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar