Tid är nåt jobbigt

24 mars

Usch vad jag pluggade, men oj vad bra det går. Sen var det rep, och det börjar ju gå riktigt bra där med - vi är ett band!
Snackade med brorsan om hur jag har Johannes på skallen, han kände igen det, han hade den där tjejen som spökade länge i höstas, och det blev så uppförstorat bara för att han aldrig träffade henne. Tid är nåt jobbigt. Det kanske alltså är helt normalt att jag känner så här.
Brorsan hänger nog på till Rut, den festen skulle nog kunna bli skitkul, om inte min frustration förstör.