Dräggigt drickande slattar hela morgonen

28 mars

Igår blev lång. Inte alls bakis faktiskt. Jag har blivit rätt tålig. Var på ett halvsådär föredrag om klasskamp, sen var det nassemotdemo. Den blev bisarr. Poliserna körde nassar i bussar till en jätteavspärrad sida av kanalen, och så stod vi andra på andra sidan och skrek. Det höll på rätt länge. Sen klev de in i bussarna igen och for. Det känns skumt att poliserna skyddar dem, men det positiva är ju det faktum att de inte skulle kunna göra ett skit utan dessa poliser. Vi är för många. Hoppas det inte ändrar sig.
Såg Johannes här och där, men vågade typ inte snacka med honom töntigt nog. Jag frös ihjäl, stack hem och badade.

Sen var det fest. Jag hade väl rätt så tråkigt till att börja med, pratade med lite olika, rätt mycket med Max och Lena, och Rudy och så. Men det BLEV ju som jag befarat, jag blev skitless över att Johannes inte kom, och var fullständigt övertygad om att hade han kommit så hade vi hånglat garanterat, och det hade varit mycket trevligare... Så det där gav väl nedåtmod första halvan av festen, tills jag släppte det, kom igång, började dansa till sydafrikaklassiker och så. Vid tre-fyra kom Kristian och ett gäng.

De andra började rätt snart att lägga sig, vi andra höll igång bra. Jag och Rut hade väldigt roligt. Till exempel när vi stod i hallen och diskuterade vem av de andra som skulle vara mest benägen att använda kärnvapen. Det var nog Annie. Sen var vi jag, Kristian, Zacary, Rut, och Paula, en halvstörig tjej som raggade på Kristian kvar. Käkade vitlöksbröd, och snackade trams. Sen gick Kristian och Paula, och vi andra tre satt uppe ett bra tag till, dräggigt drickande slattar hela morgonen, man är så smart. Till sist lade vi oss i Ruts säng allihop, där det redan låg nån okänd. Trångt och gott. Klockan var säkert minst nio.

Idag blev en bra lindrig bakfylledag. Jag gillar mycket Ruts sambosar. Vi käkade pizza och sen så for jag hem och sov lite, och så har jag spelat ett jobbigt spel hos Anine, men det var rätt trevligt.

Men nu släpper jag Johannes i alla fall. Festen blev ju lyckad ändå, och jag orkar inte hålla på och vänta så här, och fokusera, blä. Det kan väl få bli hångel igen nån gång om det blir, men jag kan ju inte hänga upp mig så här som jag gjort. Jag är mycket mer kär i Rut än i honom också, men henne behöver jag ju inte hålla på och vilja hångla med och så.