4 december
Har kanske lugnat ner värsta hyperheten något. Men spanar som jag vet inte vad. Hela tiden.
Varje gång jag ser honom har jag redan glömt hur söt han är. Därför får jag världens chock och kan inte slita blicken från honom. Men han ser mig inte. Han skulle väl behöva kikare så lång som han är.
söndag 5 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar