Här kommer oron, tolkningarna, fallrädslan.

 18 december

Nä, det är nog skönare ändå att vara osäker på sina egna känslor och vad man vill. just nu står det glasklart, och det är läskigare. Här kommer oron, tolkningarna, fallrädslan. Men inte så konstigt att jag känner så just nu antar jag. Borde ändå försöka fokusera på de bra grejerna. 

På arbetsdagen igår var jag i soprumsgruppen, och även han. Lite spänt såklart. Bar badkar och högg sönder bord tillsammans. Filip hittade en gigantisk spindel i sexans förråd. Jag var tvungen att visa Alex den, och då hånglade vi lite där och det var så trevligt. 

Jag var och såg Julies avslutningsteater, och sen var det ju fest här. Ingen Alex. Efter ett tag kändes det rätt så jobbigt, jag kunde inte avnjuta festen så värst, men mitt i Räfvenkonserten rycktes jag ändå med av stämningen och blev upprymd som bara den. Sen var vi i karaokerummet igen och plötsligt var Alex där, hade jobbat sent. Resten av kvällen var suverän såklart. Hångel mellan karaokelåtarna, icke-diskret hångel på kaoslyckade matsalsfesten, dans, röj, bra humör. 

Och så gick vi säng och var rejält tända på varann och hade bra sex, men svårt för mig att ta mig över orgasmspärren nu igen (gjorde det inte bättre att folk höll på att stövla in ett par gånger). Var fortfarande kåt när vi vaknade igen. Mysigt.

Han berättade att han berättat för Filip nu, som blivit väldigt förvånad men tyckt det var kul. Det har känts annorlunda, just det här med att det offentliggörs känns som en sån grej. En slags seriositetsmarkering. Och att han sms:ar och kollar läget. Men sen gnager, gnager och gnager det att han inte svarat på mitt sms med hänginbjudan. Oron direkt, har han ändrat sig? Måste han tänka över nåt? Önskar bara att jag kunde vara glad i stället åt hur sjysst det känns men oron tar överhanden nu och det känns mer jobbigt än bra. men som sagt, är det så konstigt? För en vecka sen låg jag och var skitledsen över att vara obesvarat kär. 

Annars har det varit bra bakisdag. Emut, pizza, sjukt flummigt häng i sofforna utan att göra annat än prata och skrattflamsa. Jag tycker så mycket om dem allihopa! Anna och Annah har ju också varit här. Och visst kan jag vara helt ute och cykla, men lite känns det ändå som att jag och Malin kanske småflirtar på nåt vis. Det är ju så ofarligt just nu.