14 februari
Det visade inget på urinprovet, men fick Lexinor ändå. Har nog ont i njuren på riktigt nu också. Sen var det avslappnad hängstämning. Jag läste Annelies självbiografi om social fobi...Mycket igenkänning från barndomsskildringarna och skoltiden. Efter det blev det en hel del jobbigare för henne.
Jag träffade Alex sen, och bara för att han var extra glad att se mig igår, och inte lika idag kändes det lite svalt. Vi pratade lite, hade sex, åt lite mackor. Och han är gosig mot mig hela tiden, nära och kelsjuk. Men nåt tvivlas. Tror jag att han är rastlös när det egentligen är jag som är det? Eller blir jag rastlös för att han utstrålar nåt sånt?
Är det min osäkerhet, behöver jag bekräftelse på att han vill ha mig till mer än sex? Rädsla för att bli utnyttjad? Eller utnyttjar jag honom? Är han nöjd så här? Är jag? Det håller i alla fall inte i längden att vi ses som att vi fortfarande vore kk, om det är så att jag är seriös och kär på riktigt, inte bara glad att ha nån.
Men jag vet inte det. Därför är det svårt att utveckla strategi. Jag är rädd för att få höra att han är lika osäker som jag. Men vad svarar jag om han frågar hur jag känner? Jag vill ju så gärna klamra mig fast vid att vi har en kärleksrelation och att det är vad vi vill och ska fortsätta med. Så tryggt, skönt och mysigt. Är livrädd för att allt ska falla om jag tar upp mitt tvivel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar