10 februari
Igår när jag träffade Alex var det skitmysigt. Hade ångestrensat under dagen, kommit till slutsats att läget var bra... och det var härligt att mysa med Alex, och jag var kåtare än nånsin också, och innan jag somnade hos honom efter att ha lyssnat bland annat på "Charlotte och Lillebror Per" låg jag och njöt med mantrat "jag tycker om dig, jag tycker om dig" i huvet.
Idag var en bra dag. Jag och Kalle gick på långpromenad med pulkor och tog vinterkort. Sen köpte jag ett antal kilo frukt och laddade för filmkväll med fruktsallad, och premiär för vegangrädde på pumpflaska. Det blev också lyckat, vi blev 10 pers. MEN jag satt och var frustrerad, sur, och lite ledsen, tvärtemot vad jag just sagt till Alex när han frågade om jag skulle bli det när han inte ville vara med ("nä det är klart du ska göra som du känner, kramkram").
Det handlar ju inte om att han var på lite osocialt humör just nu. Det handlar inte om att han hatar gängaktiviteter. Det är att han inte vill göra NÅNTING annat med mig än att kela på hans säng. Och visst, jag behöver inte att han ska vara med när jag gör nåt med mina vänner, men det känns trist att veta att han kan myshänga hur mycket som helst med Filip, Alexandra, Margot, Niraj, Jodie, eller Ariana... Men när jag frågar om han vill vara med är jag skitjobbig, verkar han tycka. Åh, jag fattar inte hur han funkar, vad han vill, och jag leker med tanken att bara lägga ner hela skiten, för detta BLIR tråkigt i längden, så är det ju. Ändå håller jag skenet uppe när han faktiskt frågar om jag blir besviken. Men vad skulle jag säga? "Jo du måste följa med!"
Han hade lagt sig redan när jag svagknackade på sen. Jag rev av lite frustrationssnake, och sen snackade jag och Kalle lite om relationer och annat innan vi lade oss. Jag gillar Kalle så mycket, älskar vår softa kompis/syskon-relation. Jag behöver honom mer än Alex, men jag vill behöva Alex mer, och jag vill att han ska behöva mig mer. Åtminstone så pass mycket att han kan vilja umgås med mig även ihop med andra, ibland, för att det är roligare än att inte träffa mig alls. Ok om han hade social fobi, men det är inte så, och jag känner mig dissad, och jag ältar nu märker jag, men BAJS.
Vi har varit ihop i nästan två månader kan man väl säga. Men nu känner jag att jag vill träffa nån bättre och dumpa honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar