6 februari
Idag var det säkert egentligen jättemysigt att vakna hos Alex men jag var spänd och morgonångestfylld, och kändes som allt var jobbigt då, även han.
Men det blev bättre. Jag gjorde undan hela göralistan, tvättade, spelade lite gitarr, fick veta att vi kan flytta in i nya replokalen... Och nu känns det lättat. Och när jag var upp till Alex en snabbis, skämtade lite med Filip och så, kändes det bra med honom med.
Är det nåt knäppt och stört med att en del av det sköna med att vara tillsammans med nån är att visa det utåt? Besvara frågan var man varit, prata om honom med ett speciellt leende, veta att de andra vet och ser hur vi ser på varann? Mm, kanske är det stört, men det är så skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar