Nån liten separationsångest i min mage

 26 februari

Idag vaknade jag hos brorsan. Jag och Johanna drog på oss kläder och gick och köpte thai-mat till frukost, det var sjysst och solen sken. Sen stack jag hem och såg på hockey med grabbarna. Sverige fick OS-guld. Först var det kul, sen tyckte jag synd om finnarna och ångrade att jag hejade på Sverige. Så det var väl rätt meningslöst att se matchen egentligen. Jobbade hos Gerd, det var ganska så soft.

Rålängtar efter Alex, och jag gillar verkligen att längta efter honom så här. Det som känns jobbigt med Alex är nog att det alltid blir nån liten separationsångest i min mage just när vi setts, och bekräftelsen inte känts tillräcklig, men så går nån dag, och då känns det bra.

Jag var hos honom i fredags, ramlade in trött efter jobbet. Hamnade på hans säng med vanliga programmet - snacka, kela, snacka, kela, bli kåta, ha sex, mysa, halvsomna. Sen bakade vi nån konstig fruktpaj och såg på Evil dead. Det var en mysig kväll. Ändå fanns klumpen där på morgonen... Rädslan ändå, för hur han känner. Han kan nog inte göra nånting för att övertyga mig. Han är kelig som en värsta hundvalp, men det kanske han skulle vara med vem som helst.