29 maj
Kattvaktshelgen kunde ha blivit underbar, nu blev det bara det till hälften eftersom jag blev tvärsjuk, förkyld, feber, och ett sjukt jobbigt illamående som jag inte förstår mig på.
Hade fest i onsdags. Inga av de vanliga frustrationerna (borde ha pratat mer med den, dansat mer, sjungit mer, inte druckit så jag fick minneslucka o.s.v.), utan det var helt okej allting... Ändå inte lika kul som alla frustrerade fester varit. Inte sådär underbart att få pussa på nån ibland heller. Tänkte nästan att jag lessnat lite. Därför var det bra att vi åkte iväg nu, för nu känner jag mig kär igen.
Fredagen var skitbra. Vi gick runt och kollade in byn, hade sex i en klätterställning, bakade pizza, såg på film, och badade. Katten var rolig, lyckades få upp dörren för att vara med när vi badade.
Sen blev lördan och söndan alltså i sjukdomens tecken, men Alex har varit skitgo. Klängig och valpig som bara den, och jag gillar det. Kändes också som att vi hade roligare än vi har när vi hänger hemma. Men det kanske inte är så konstigt. I alla fall kände jag så tydligt hur mycket han uppskattar att vara med mig. Ett snäpp ytterligare än vad jag känt innan. Och så kommer de där söta fega uttalandena på engelska "I love being here with you...".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar