När jag pratat med pappa kändes det mer sorgligt.

 18 mars

Igår gick jag hem från Partille, det var sjysst. Billigt godis, och roliga saker på Komettorgets livs. Sen var det ju Ingen illegal-fest, men jag bangade kollektivpeppen och hängde med Alex och det kändes så bra och inte ett dugg tråkigt att slippa dansa till reggae hela kvällen, och i stället ligga och mysa, låta timmarna gå, laga käk i folktom lägenhet, och sen käka godis och se på film i sängen. 

Imorse var jag piggare än honom. Han ville inte ha sex heller när jag gick igång. Första gången det händer, lite förbryllad, men känns bra. Sen åt vi frukost, såg klart skräckfilmen, hade sjysst sex och jag gick ner. Då var det eftermiddag. 

Farfar har dött. Det känns lugnt, var väntat nu, ändå konstigt. Igår kväll när jag fick veta kändes jag helt känslokall. Idag när jag pratat med pappa kändes det mer sorgligt. Men det hade nog varit ett skönt och lugnt insomnande. 

Alex är skitgo. Och små saker han säger gör att jag får dåligt samvete nästan, över hur oseriöst jag tagit saker. När jag frågade vad som känns bättre nu i huset, som gör att han inte vill flytta härifrån som han pratat om innan, sa han att han hittat en annan plats här. "och så är det ju DU, förstås". Så jag är en bra grej i hans liv. Känns fint. Och jag tycker mycket om honom. Förstås.