17 september
Att Alex står ut med mig, jag är så gnällig och instabil, och kan aldrig spänna av och gilla läget. Nu var vi hos mamma, och min låghet förstörde nog en del, precis som när vi var i Småland.
Igår kväll kändes det lite bättre. Jag har börjat tänka lite, fått en ny idé. Kanske är grejen den att mina behov har ändrats rätt mycket utan att jag hängt med? Jag kanske vill åt ett håll men får för mig att jag ska pusha åt ett annat, för att jag missförstår och tolkar behovsförändringen som negativ, som en destruktiv apati när det egentligen är ett nytt lugn det handlar om.
Ska ta en funderare på vad jag vill just nu, vad som är viktiga saker jag längtar efter. Mest längtar jag ju efter att må bra. På nåt sätt ska det ordna sig. Men så länge jag hetsar efter bli kreativ och leva ideallivet går det inte att uppskatta de små meningslösa stunderna jag saknar att jag inte uppskattar.
Högerblocket vann med 1%.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar