Kanske är han inte kär nu heller

 20 maj

Jag fick mens. Vi hade sjysst oskyddad sex när jag kom hem från jobb på kvällen, men nästa dag mådde Alex dåligt över det. Jag fattar inte vad han är rädd för. Han vet att man inte blir gravid vid förstadagsmens. Han vet att jag är testad för klamydia och gonorré. Han verkar inte rädd att smitta mig med nåt. Är han rädd för hiv då? Jag vågar inte fråga, men blev rätt illa till mods. Måste testa mig nu!

Har annars varit mysigt att hänga som vanligt. Kanske börjar jag så smått slappna av äntligen i mitt liv överlag. Alex vill åka med mig och vara kattvakt hos mamma över kristi himmelfärd. Ser mycket fram emot den helgen. Så jo... jag är nog kär. Även om jag får komplex, eller inte komplex, men lite avundsjuka när jag läser en seriebok som heter "Clumsy", där varje serieruta utstrålar hur kär tecknaren är i sin flickvän. 

Det är så skönt att vara dödskär. Jag är inte dödskär. Alex är trygg, mjuk och go, jag älskar att somna och vakna bredvid honom, och att samförstått skratta åt saker. Men ändå... Håller jag tillbaka? Kan det fortfarande vara så att jag inte litar på vad han känner, trots att han är så tydlig nu? Jag skulle inte bli skitförvånad nu om Alex tog upp ifall vi ska flytta ihop nåt tag framöver. Han vill vara ett par med mig, det tvivlar jag inte på. 

Men han har haft flickvänner förut, och efter dessa har han ändå sagt "Jag har aldrig varit kär". Det gnager i mig. Kanske är han inte kär nu heller. Varför ska då jag förnedra mig genom att vara det? Är nog ganska mycket där skon klämmer. 

Men JAG då? Var jag kär i min första pojkvän? Killen i Clumsy är exakt som Tomas. Man kanske bara kan vara kär när den andra är den som har övertaget, när man är den som vill mest... Eller så är DET en följd av att vara kär.