Och så drog vi!

8 november

Second beach, Port s:t Johns, eftermiddag

Christine blev av med sitt kontokort och fick kontot tömt, stackars otursförföljda henne. Yekile kände sig skyldig till att det hände, och grät. Vi var och grejade hos polisen, sen packade vi och grejade. Yekile tog allt dyrbart med till East London, och så drog vi!

Underbar frihetskänsla, vi stornjöt där i taxin. Sen var det helt underbart att komma fram också. Vi har ett litet hus längst bort vid en flod. Vi köpte öl, och satt ute tills några slajmiga indiska gubbar kom, då gick vi in. Hade en lugn och stillsam ölkväll, tills Zuko och Ntando kom, helt plötsligt. De skulle väl hålla lite koll på oss... Vi drog iväg in till "stan". Där hängde vi lite, och jag träffade Clayton som var väldigt glad att se mig, men less på att jag inte ringt. Vi snackade och hånglade lite. Han snackade rätt töntseriöst om att han älskade mig och skulle ha råd att åka till Sverige.

Sen stack vi till ett tråkigt berg (the gap), där Ndihamba nawe-låten kördes på repeat i bilstereon hela tiden. Jag hade tråkigt pga att de andra hånglade, och Clayton var ju kvar på puben, men sen for vi tillbaka dit och plockade upp honom innan vi for till huset. Det minns inte jag pga värsta minnesluckan (trots att jag enligt de andra inte varit så full utan verkade ha helt koll).

Höll på och fyllevimsade lite under natten, Clayton hostade och lät som att han spydde, då gick jag in och lade mig i Rut och Ntandos rum. Men sen nyktrade jag väl till och lade mig där jag skulle. Pga min totalblackout kändes det väldigt skönt att jag hade alla kläder på mig, och var säker på att inget hänt. Det var väldigt gosigt att ligga bredvid honom, när han sov som bäst låg jag och var väldigt kåt också. Men sen konverserade vi inte ett skit under morgonen.

Killarna drog, Rut upptäckte att hon saknade typ 700 rand (jobbigt) och jag var helt förtvivlat bakfylleapatisk och yr, men inget illamående. Tog det dock jättelugnt ett tag. Så hängde vi på stranden och så.