Vill inte riktigt vara hemma även om allt är bra

17 november

Nu är jag hemma. Det första jag gjorde var att supa mig full. Satt och hängde med Karin och Håkan och så småningom Kalle. När jag var riktigt full kom Kristian och brorsan, men jag kommer inte ihåg så mycket. Nästa dag mådde jag illa, kräktes hela kvällen.

Idag är jag förkyld och seg. Vill inte riktigt vara hemma, även om allt är bra. Ett fint harmoniskt kollektiv, ett nytt band att starta, en Kristina som fortfarande tycker mycket om mig oavsett om han kanske råkar ha flickvän (det vet jag inte). Det är som vanligt småstelt med Håkan. Jag minns att jag under whiskeykvällen tänkte "självklart kommer nåt att hända mellan oss nån gång, det känns..." Sen blir det alltid konstigt att träffa Kristian och Håkan samtidigt, jag råfokuserar på Kristian som det är så mycket lättare att snacka med.