Jag gillar verkligen att ha möten

9 september

Vi har haft vårt första kollektivmöte. Jag gillar verkligen att ha möten märker jag, sjysst att styra och ställa lite som mötesunderlättare. Sen har jag repat med Kristiangänget, det kändes väl okej. Att träffa Kristian igen kändes lugnt. Jag mår inte dåligt av det. Jag har inte nån värsta längtan efter att hångla med honom eller så. Men det är härligt att snacka med honom. Jag tror nog vi saknar varann en del.

Håkan är fortsatt skitsöt och trevlig och småbortkommen. Men han funkar verkligen bra i kollektivet. Nu har jag erkänt mig på skoj-förälskad. Det är bara för kul, och lite lustigt ironiskt så där, bara för att det är en sån illa grej, det är därför. Så jag får låtsasragga om jag vill. Men det saknas ingångar. Skulle inte kännas naturligt att hänga på hans rum halva natten eller så... Det riskerar alltid att bli stelt, så man flyr gärna innan. Äsch. Han blir nog en bra kompis så småningom.