Pratade ett bra tag med brorsan

24 augusti

I morse var det jobbigt. Helt hemskt på patestiskast möjliga sätt. Drömde att han kom in och lade sig bredvid mig, och det kändes oväntat men så bra, och så vaknar jag till och känner tomrummet. Han FANNS verkligen där sekunden innan.

Jag gick ut på promenad till Angered, spårvagn hem. Kristian stack nånstans, sen kändes det nog mer okej. Jag pratade ett bra tag med brorsan. Han är ju så bra. Han försäkrade mig om att det inte alls står still som jag tror att det gör, utan jag har kommit en bra bit, det tar bara tid och jag kanske inte märker det förrän det plötsligt känns mycket bättre. Sen tyckte han nog att jag ska försöka klara av det med om det blir jobbigt att dom kommer på spelningen, i alla fall känna efter ordentligt innan jag tar upp det med Kristian. Kanske är det inte så farligt.

Ikväll har jag lyssnat på blandband medan jag bakat tre plåtar pizza, det var trevligt. Sen känns det väl sådär halvjobbigt nu ikväll igen, och jag är sådär Kristianfokuserad och lyssnar efter hissljud och tänker på hur det vore om han kom hem och kröp ner hos mig. Destruktiva skittankar. När tar de slut?