Har jag fel nu så är det första gången

14 september

NEJ till EMU! Vad fint. Har varit en okej helg. Var och gjorde grupparbete igår, Christine och Rut kräktes (bakfylla + migrän), men annars gick det bra. Såg på en kass film med dom sen. Idag har jag bara varit huslig och tvättat, grejat, storhandlat och pillat med teleräkningar. Jag och Emma har typ varit kompisar. Bara vi hemma i helgen. Nu har Håkan kommit också i alla fall.

Grejen med honom är nog inte alls att jag patetförälskar mig eller så. Utan det är väl mitt ännu lite halvkassa självförtroende som gör mig skitnyfiken av nån slags aning att han kanske... Det gör mig helt fokuserad på honom. Och så känns det som att om det är så kan jag väl inte missa nån chans? Vill åtminstone få klarhet, är så barnsligt förtjust i "Va, kan nån gilla mig"-känslan. Det är nog det.

Men vad är det egentligen jag går på? Hur skulle jag kunna se skillnad på ett sunt "är ny i kollektivet och måste bli kompis med folk"-beteende och något annat? Är det bara att jag själv känner mig så cool nu att jag tror att andra måste tycka samma?

Kanske gör han så mot dom flesta, vänder på huvet och uppmärksammar varje fånigt yttrande. Men där står jag och flinar åt det inombords... Har jag fel nu så är det första gången, men nån gång ska vara den första, och det är nog bara bra att bli nedtagen på jorden emellanåt.