Nu finns det ju knappt något som saknas

10 september

Näe, jag orkar inte. Det får vara. Är på gränsen till stelt hela tiden, man måste typ anstränga sig och passa så det inte går över gränsen, och det är ju mest tröttsamt. Jag blir till och med lite pladdrig emellanåt, hur ofta händer det annars? Näe… även om det inte alls känns omöjligt att det skulle finnas nåt att hämta så är det inte värt besväret. Jag lägger ner försökandet nu och slappnar av. Jag har ju ändå fullt upp med så mycket.

Idag var Julie från klassen med och repade för första gången, det gick sjysst! Jag har ett rätt så tight schema nu, det är kul! Så här mycket "jag har ett liv" har jag kanske aldrig känt förut. Nu finns det ju knappt något som saknas. Jag skulle inte ha tid med fler folk att spela med, jag skulle inte kunna hänga mer med folk här hemma än jag gör, och genom skolan känner jag mig politiskt engagerad också, och engagemang i huset känns helt kul. Sjysst.