26 september
Och så får jag vara kass terapiperson åt brorsan igen. Jag vet inte hur jag ska hantera det, hur gör man egentligen? Han mår helt skitdåligt nu.
Annars var det en bra dag, det var roligt i skolan och jag var på socialt humör och tyckte mina klasskamrater var trevliga. Åt hagabiobuffet med dom, plus Sandra som åkte hem sen. Blev en kort visit. Så var det lite hemmahäng och sen var vi på Liseberg. Åkte Balder till sist, den var helt underbar. Kalle och Håkan tyckte nog den var läskigare än jag tyckte. Åkte lite mer och for hem sen.
Funderar på det här med Håkan idag som alla dagar. Frågan är, skulle jag bry mig alls om han inte var söt? För det är så mycket resistens på nåt vis, små fina stunder av avspändhet, och i övrigt bara en massa försökande att ansträngt lära känna, komma LITE närmare. Men det är just som att det bara är nåt jag fått för mig, egentligen kanske det inte alls går att jag och Håkan kan bli tighta, vi kanske inte synkar. Men jag tror ju av nån anledning att det är från bådas sidor, det här försökandet. Det är väl bra att det tar sån tid, lagom till att nåt skulle kunnat hända har man hunnit komma på smartare tankar eller tröttna. Men kanske vill jag bara hångla och så. Att se mig själv vara tillsammans med Håkan ger mig väl mest panik. Jag vill inte ha pojkvän och speciellt inte nån som är min kollektivkompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar