Han verkar inte tycka nåt är jobbigt alls

21 augusti

Jag går på lågstadiet. Vi målar med kladdkritor och ritar tidslinjer. Jag tycker att de flesta av mina klasskamrater är tråkiga.

Sen ikväll hade vi en ny tjej här och kollade på rum, hon verkar bra, henne tar vi. Och så uppdagas nåt som gör detta till Kollektiv Konflikt på allvar - Emma har också sökt som inneboende hos tjejen som Kristian tänkt bo hos. Suck! Jag vill gärna bli av med både Kristian och Emma, men helst Kristian ändå. Jag är så fokuserad på honom hela tiden, det är påfrestande. Det funkar ju att umgås, men att jag vill det är kanske för att jag skulle må sämre av att låta bli, att bara veta att han är hemma. Väljer det minst jobbiga alternativet.

Snackade lite om hur det känns nu. Kristian säger inte ett skit om att det skulle vara jobbigt för HONOM att bo kvar. Han verkar inte tycka nåt är jobbigt alls, och det är väl det som gör det så jobbigt för mig.

Vi hade filmkväll ikväll med Hanif, Sofia och Rickard, kan inte säga att det gav så mycket. Så oberörd, lättsamt skrattande och trevlig och som vanligt är han. Men jag vet ju att OM han bryr sig och på nåt sätt tycker det är jobbigt han också, om han kanske längtar lite efter att vara nära mig, då skulle han aldrig erkänna eller visa det.