Sen gå och lägga oss i varsitt rum

20 augusti

Nej, det är just det här som inte funkar. Att åka hem från replokalen tillsammans, upp i hissen, sen gå och lägga oss i varsitt rum... Det är nu det gör ont. Att ses på mer neutral mark utan massa känslor av hur det varit och kunde vara, vore mycket lättare. För det är egentligen inte jobbigt längre, allt som oftast känns det helt lugnt, men i vissa situationer blir det störtjobbigt så att det just då känns som att jag inte kommit nånstans alls i processen att komma över det. Och visst är jag väldigt kär fortfarande. Visst längtar jag nästan hela tiden när vi umgås efter att få vara närmare honom. Men jag tror faktiskt att han längtar efter det också. Suck.