Ser på svårfim, käkar glass, slåss om tandkrämen

2 september

Det känns väldigt trevligt i kollektivet. Har blivit en hel del soffhäng, och alla folk verkar sjyssta. Om jag nu bara kunde få stå på kontraktet... Men det borde jag verkligen, de KAN bara inte sätta dit endast Emma. Vore om inte annat väldigt jävigt. Kalle har bra musiksmak och verkar ordentlig men lite osäker. Håkan är skitsöt och verkar vara en mysig person. Ett minus för rökning.

Det är tomt efter Kristian och jag går väl lite och väntar på att han ska komma förbi... Knepigt att han inte hämtat gitarren. Idag kom jag på att jag känner en sån orastlöshet nu, och tänker att kanske var det Kristian som stressade upp mig lite förut. Alla hans ambitioner och prestationsångest, jag ville ju alltid göra lika mycket, flänga lika mycket... Det är skönare så här, jag är avslappnad nu. Har säkert att göra med att jag går i skolan också, men inte bara.

Jag misstänker att Kristian inte tycker det är helt ojobbigt att ha flyttat. Han sa ju till och med nåt om det själv, då när jag pratade om vårt soffhäng… Han flyttar alltså till en del av ett vardagsrum, men för lite dyrare hyra. Vi fortsätter i kollektivet utan honom, jag kommer att ha nattsnack och gitarrhäng med andra, förmodligen. Vi ser på svårfilm och käkar glass, slåss om tandkrämen... Visst kommer han att sakna det. Och visst saknar han mig. Men det är inget jag blir tillfredsställd av att veta, känns snarare lite jobbigt, även om det väl är rättvist att jag har det lätt och skönt nu.

Men viss kontroll över vilja jag ska förälska mig i har jag väl i alla fall, även om den brukar vara kass? Jo, det måste jag.