Tv-soffan är trots allt lite jobbig

22 augusti

Blev en seg dag. Låg väl och grät nån timme igår. Idag kändes också rätt jobbig första halvan, men kvällen har känts okej. Har hängt med Kristian, eller kanske snarare han har hängt med mig. Käkat och handlat och druckit te och sett på film. Och det har ju känts bra. Nästan. Tv-soffan är trots allt lite jobbig. Så lätt och så fruktansvärt mycket trevligare det vore att se filmen lutad mot honom än med ett par decimeters avstånd. Men får inte. Inte vi. Andra hade solklart suttit och kramats trots allt. Men inte vi. Det kommer aldrig att hända. Varför vore det så dåligt om det hände? Bara jag som tänker så nu kanske, när jag ännu är så här kär, och just för att jag är det vore det antagligen dåligt.