Paralyserad

6 september

Dagssoundtrack: Oh yeah / Ash

Teckenspråk, sen gjorde jag bort mig något, paralyserad framför en undrande Paul. Men jag är kär nu! Nils kom hem, var hos mamma.
Dagens klapp: Paul
Dagens rapp: förlamning

Jaha, jag tyckte alltså att det kändes väldigt dumt igår.
Vad ska man då säga om dagens incident?

Vi tänkte ha lite roligt i musiksalen på håltimmen, jag och Ingrid. Så vi stack ner och skulle se om det var ledigt, öppnade dörren och stängde den, det var folk där. Vad kunde det vara för klass som var där nu då, stod vi kvar och undrade när nån kom och öppnade dörren. Ingrid var snabbtänkt och smet iväg, medan jag bara hann fundera på saken, jag blev stående rakt framför dörren när just exakt Paul Moberg uppenbarade sig i dörren. Jag stod paralyserat kvar. Han glodde frågande på mig, och jag bara stod där och kollade på honom utan att säga ett ljud. Varför kunde jag inte bara ha mumlat nåt om "eh, har ni lektion här nu..?" Jag bara stod där, knäpptyst, och kollade stelt på honom, så överrumplad, handlingsförlamad. Paul mumlade "nähä" och stängde dörren. Och jag och Ingrid skrattade inte speciellt lugnt. Ändå hade inte Ingrid sett vem det faktiskt var, så när jag lyckades få fram det i mitt skrattanfall blev det ju ännu värre.
Detta har denna dag präglats av.
En geléartad komisk njutning.
Och jag är dödligt kär, känns det som.

Vad har han för uppfattning om mig nu då? Tror han att jag är världens konstigaste människa nu, eller förstorar jag det som vanligt? Antagligen. Han tyckte väl jag var lite konstig som stod där utan att säga ett ord, men han memorerade mig säkert inte, glömde mig i nästa sekund skulle jag tro.
Men jag vet egentligen inte vilket jag föredrar.
Kanske vill jag ändå vara NÅGON hellre än INGEN, även om NÅGON råkar innebära NÅGON IDIOTISK TÖNT.

PARALYSERING
Det är han
med den vanliga gröna tröjan
jag hinner inte tänka
vet inte vart jag ska ta vägen
står paralyserat kvar
Han tittar frågande på mig
och det enda jag kan göra
är att titta tillbaka
och se dum ut
Vill säga något
men jag är handlingsförlamad
kan inte ens tänka
och det är inte förrän
flera sekunder efter att han stängt dörren
som jag förstår
att jag just stått och tittat Paul dumt i ögonen
i vad som kändes som flera sekunder
Den insikten
ger värme
för flera timmar framåt