tjugo i tre imorgon

25 september

Dagssoundtrack: San geronimo / Red house painters

Nervös dag av känd orsak, men ej spanat mycket. Var lite barnvakt på kvällen. Köpt present åt Maria.
Dagens klapp: Maria
Dagens rapp: nerver

Nu är det bestämt att jag kommer ner till musikgården vid tjugo i tre, när de slutar ensemblen. Vad ger jag mig in på? Läget ser ut så att jag kommer dit, kollar genom fönstret var dom är, knackar (påkallar mig allas uppmärksamhet, fruktansvärt), blir insläppt och frågar väl typ "är Åsa här?" så går man in och säger hej, blir uttittad och känner sig dum och bortkommen. Sen går dom väl hem, dom flesta, får man hoppas. Men några kanske får för sig att stanna några minuter... och DET blir inte kul i såna fall. För jag tror inte att jag ens lyckas med grundkompet ifall jag är dödligt nervös. Och dödligt nervös blir jag ju om jag får estetkillar till publik. Och jag KAN ju inte spela trummor.
Usch va hemskt.
Och jag som idag varit nervös hela dagen utan större anledning, hur ska det då bli imorgon?

Min andrahandare gick jag bakom i matkön idag. Ännu en gång märkte jag hur fruktansvärt lång han är. Han är ju över ett huvud högre än mig, min panna är i höjd med hans skuldror. Är han lika lång som Paul?
Han såg i alla fall inte åt mitt håll en sekund, inte senare på rasten när han gick förbi mig i korridoren heller. Jag bryr mig inte så väldigt.

Nuförtiden lyckas jag klämma mig förbi Paul och prata med Åsa utan att det känns så jättehemskt och otäckt som det gjorde förut. Man blir van. Jag känner mig lite hemma vid deras skåp nu, och de som "bor" där vet nog numera vad jag har att göra där (att jag ska prata med Åsa alltså, det där med Paul hoppas jag ingen vet om).
Jag blir skraj när jag ser Paul, skraj för att han har en sån himla charm, syns så bra att jag tycker att alla tjejer i ettan borde bli döförälskade i honom. Jag är så rädd att han får en tjej snart. Som jag känner nu skulle min värld gå sönder då.

MER ÄN INGEN
Imorgonkväll vid denna tidpunkt
kommer jag i alla fall garanterat
att vara mer än ingen för dig
imorgonkväll kommer jag att vara
den där kompisen till Åsa
som troligen spelar trummor
men nog inte så bra.
Imorgonkväll har jag blivit någon
imorgon eftermiddag avgörs vem jag blir
och det kan ju hända
att jag ångrar mig
och hellre skulle velat fortsätta
med att vara ingen alls.