Jag ÄR nöjd. Man Kan bli det.

6 juni

Skum dag på nåt sätt.

Idag var det sovmorgon för Kristian för första gången på länge och jag med mitt uppdämda kelbehov gillade att ändå vakna tidigt. Men vi var hungriga och tänkte gå upp och käka nåt innan vi lade oss. Fast efter frukosten gick han bara in på rummet och spelade gitarr "måste spela Manu Chao nu". Jag blev helt less och deppade ihop i typ 20 minuter, så blev jag less på att jag kände mig så less, och jag VILL ju inte vara i underläge. Men det är ju ett faktum att han har mer självbehov. Att det därför är tvunget att det blir lite på hans "nu känner jag mig social"-villkor som vi umgås. Ibland. Han har ju även andra att umgås med.

Och visst har även jag andra att umgås med, och ett stort självbehov, men jag får det tillgodosett, jag har så mycket tid.

I alla fall jag for in till stan och kände att NÄ, det här går ju knappt, ska det vara jobbigt nu ända tills han åker kan det ju lika gärna få vara... Och så ringde Gunilla och kände till en gård på Östra Island som jag kanske kunde få komma till i sommar. Yes! Jag tände. Och jag har tidsfrist på Hekla-resor tills tis fm. Så det är klart jag tar det om jag får det, i stället för att gå här och bli less på att den dyrbara kvarvarande kristiantiden ändå inte blir som jag tänkt mig.

Så for jag hem, och Kristian var värsta hundvalpen, kelsjukare än någonsin. Så vi gosade en del, och sen blev det mer än det. Och sen fick jag ur mig den lilla frågan, lite inlindad, men med innebörden: "ska vi knulla nån gång också"? Blev dock inget svar, för det blev stressigt när vi såg vad klockan var, så vi lämnade det till sen.

Jag känner väl egentligen inte att jag är missnöjd med att bara ha handsex, snarare tvärtom, skönt med sex som inte är inriktat på EN sak. Men ibland blir jag ju lite sugen, så jag tänkte ju bara kolla om han också egentligen är det. Men är han det inte, är det för jobbigt, då skiter vi såklart i det. Hoppas bara inte han känner nån slags press nu. Uttryckte mig nog lite klumpigt.

Hur som helst, Kristian stack iväg, jag var på matlag med mexicanska vänsterkämpar. Sen fick jag huspoäng - diskade, och så fick jag socialpoäng - började snacka med trevliga Elsa och Jane, som jag bjöd upp på te, och fortsatte snacka med. Wow, duktigt!Hade lite avslutande trevligt Emmasnack. Ska vi heta kollektivet Tandkrämskrisen?

Slut på boken visst, snart. Vad har hänt i den? Jo en hel massa bra. När jag började i den letade jag efter kollektiv, band, förälskelse... Jag fick ett kollektiv, Kollektiv med stort K. Jag har ungefär två band som funkar kan man väl säga. Jag blev förälskad. Och kär. I en söt musikerkille som benämner sig feminist, till och med. Och jag har fått vara arbetsfri, rida en go häst, och ha det helt trevligt. Jag har inte jättemycket att gnälla över och faktiskt känns det bara bra. Jag ÄR nöjd. Man kan bli det.