5 december
Har så otroligt mycket att göra. Är det första gången nu egentligen som jag känner att jag verkligen inte skulle behöva en kompis till? Och ändå har jag väl inte så supermånga. Men lagom? Man kan nog säga att jag gått ur loserfacket socialt. Och jag som trott att vägen dit var svinlång... Det är som alla de där flaskorna vin man drack på festerna i gymnasiet och trodde man hade skitlångt till en riktig fylla - så drack man en extra klunk och var plötsligt där, uppvaknande med minneslucka.
Plötsligt är jag, ensamlosern, nästan mindre ensam än jag vill vara. Är nog bra att åka iväg i detta läge, har inget jag behöver bevisa för mig själv. Jag är faktiskt inte socialt efterbliven.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar