Nån knepig slags svartsjuka

10 november

Fått spela lite, vara centralpunkt en stund, och där trivs jag ju väldigt bra. Bra röst, tyckte Emelie. En hösthit, tyckte de om gamla trista Pumpkin field. Mm, kändes bra.

Att sen komma hem och tänka på Thomas kändes inte bra. Han ringde en sväng. Och jag blir knäckt av att han är långt bort och dricker öl utan mig. Jag klarar inte att han är nån annanstans med andra folk, ändå vill ju JAG inte träffa honom hela tiden, jag vill ju att han ska ha ett annat liv precis som jag. Nån knepig slags svartsjuka, ägandevilja. Hur ska det då kännas om jag sticker? Vara totalensam i världen medan han hänger kvar här med sina kompisar. Kommer att bli knäpp.