Overkligt att jag skulle spela

30 januari

Kände mig helt overkligt dålig i morse, och helt sjukt overkligt att jag skulle spela. Men det gick på nåt vis, fast jag hade inte direkt kul, och min gitarr hördes nog inte heller. Jag pallade inte alls att vara social även om det ju hade varit kul att snacka lite isländska. Kristian hade tagit med sig sin dotter Denize och hennes mamma + kompis. Denize är väldigt söt. Så underligt att se Kristian som pappa. Men vad kan jag svara när Kristian säger att Denize alltid blir orolig om han försvinner nån minut när de umgås? Det är väl rätt naturligt, och man kunde om man ville vara elak säga att det borde han ha tänkt på lite tidigare, att bli en trygg punkt som finns där.

Jag sov hela kvällen, sen kom Kristian upp och hämtade lite käk åt mig från matsalsfesten och så såg vi en tråkig och seg fransk film och snackade lite. Blir kanske ingen fest för mig imorgon, är väl inte så ledsen för det annat än av den lilla anledningen att han SKULLE kunna vara där, men han är nog inte det. Eller så för att kunna snappa upp nåt från nyanserna ifall Magnus skulle kommentera grejen. Det är så kul att vara patetisk, vad mycket tråkigare mitt liv varit annars.