Befriande att sjunga smör och fläska på

22 februari

HJÄLP vilken helg. Vaknade halvåtta i morse, och drog iväg till ABF, ganska så semibakfylleeuforisk. Sen blev stämsångsseminariet också lite glatt trött flummigt sådär, hade väldigt kul, men lärde mig nästan inget. Jag behärskar nog stämsång rätt bra redan, men kul var det som sagt, speciellt smörlåten. Så befriande att sjunga smör och fläska på. Var rätt trött på ljudseminariet sen dock.

For hem, skulle repa, men Sanne dök aldrig upp. Jag och Kristian repade några timmar i stället, det var skitkul, och vi kände oss bra... Målarfärglåten blir kul när Kristian leker pajas på jamaicavis. Känner att vi borde fixa en demo och en duospelning. Har ändå typ 8 låtar nu tror jag.

Ser mycket fram emot festen hemma hos honom och Adam också. Lär bli röj. Och så ska jag visst få snacka isländska. Nu känns det kul att träffa hans ex, konstigt att jag förut tyckte tanken på det var jobbig. Men det är ju så annorlunda nu, jag vet ju att jag betyder mer än henne, att jag fortfarande betyder mer än många för Kristian. Jag är inte tillfällig. En gång var jag det, när vi var kära och det dramatiska avskedet låg och lurade, då var jag extremt tillfällig. Usch.