Nog bra att jag bibehåller lite skavanker

5 februari

"Får du ofta deppstunder" frågar Kristian när vi gitarrusiga åker upp i hissen efter en bastusession. Jag kan inte annat än svara ett glatt och lite förvånat "Näe". Faktiskt är det väldigt sällan. Faktiskt minns jag inte ens senast jag tvivlade ordentligt och kände mig hopplös. Men tänk ifall jag är på väg att bli så glad och okomplicerad att jag blir en tråkig människa? Är nog bra att jag bibehåller lite skavanker, såsom min sega tystlåtenhet, min sexuella frustration, mina egostunder.

Så blev det till sist helg i alla fall. Ser fram emot imorgon kväll. Har väldigt svårt att tänka mig att det skulle bli nåt av det jag för en vecka sen hade väldigt lätt att tänka mig. Nä, om han ens kommer så blir det väl ett lite stelt hej och inte mer med det. Känns så längesen nu.