Det är så socialt det här med hur man festar

14 februari

Dagen gled undan, fram till Emmas fest. Blev ett rätt stort gäng från huset som for, kul. Sen blev det väl lite segt på festen. Mycket gott ätbart, och vår dikt blev uppskattad, men jag snackade mest med Sofia, Håkan och Kalle, och inget nytt folk även om det säkert var trevliga typer där. Och så stack vi hemåt med sista ickenattvagn, kändes ju lite trist, hade kanske kommit ur segheten om man stannat lite till.

Så tydligt nu att det är så socialt det här med hur man festar - inte minsta sug att dricka mig full på en sån här fest, det är nog en färnebogrej tror jag, så fort det gänget är med ska det drickas, och det är ju kul också då. Lustigt det där att trots att det känns så avlägser nu, mina håkanfantasier jag hade i höstas, så kommer det ibland tillbaks små stunder. Som ikväll när han kom och tog väggplatsen bredvid mig och vi snackade, då kändes det gamla "lite alkohol på båda sidor här så vore det nog kört". Nog kan jag fortfarande attraheras av honom, och nog tror jag fortfarande att han inte skulle vara omöjlig. Men i nästa stund kan det vara totalt avlägset igen. Och jag tror faktiskt inte jag hittills ägnat Håkan en tanke nån gång på fyllan heller, så det där resonemanget håller ju inte.