Njuter fortfarande av känslan i vardagsrummet

2 februari

Usch. Dum föreläsning - men bas-Märit går i klassen - kul! Dumtjejen var värre än nånsin idag. Sen mådde jag helt katastrofalt och lade mig och sov fram till katastrofalt torftigt matlag. Och så lite plugg, tills Kristian kom, snackade med honom ett par timmar.

Jag behöver en liten dos Kristian varje vecka för att inte börja längta efter honom mer än han är värd. Och när vi hänger är det ju helt skönt att hänga, men inte SÅ fantastiskt, och då ser jag det, och det känns lugnt, lagom. Ja, just nu känns det bara helt lagom.

Det är precis ett år sen jag var på min intervju här i kollektivet. Hos Åke, Emma, Elisa, Karin, Alex och Kristian. Och vad nära det var att jag aldrig åkte hit, jag vågar inte tänka på det. Njuter fortfarande lite varje dag av känslan i vardagsrummet, bara att höra Håkan och Jane småsnacka, eller dela nässpray med Karin. Jag är lite kär än, precis som när jag var nyinflyttad, det går nog inte över. Och det kanske är nåt jag fått pga att ha fått kämpa så mycket innan, jag tar inte det här helt för givet. Det negativa med det - rädslan att det ska försvinna igen- vägs kanske upp mot just denna förmåga att njuta och uppskatta det.