Bara för att nu är vi kompisar

9 februari

Undrar om det inte är idag jag har ettårsjubileum i kollektivet. Har hur som helst firat det med en svartvinbärsdrink, med Jane och Kalle. Ett väldigt bra år har det ju varit. Tror att jag förändrats rätt mycket under året, blivit tryggare, fått roligare. Tänkte lite tillbaka på hur det var på vår förra fest. Hade nästan inga kompisar att bjuda, satt i ett hörn på mitt rum och snackade med typ samma gäng hela tiden, ville inte dansa, blev rätt ignorerad av Kristian vars kompisar nog inte ens fattade att han hade en flickvän, och jag snackade knappt med honom på hela kvällen, men tog det som helt naturligt. Den där grejen är så sjuk! Nuförtiden är han ju en av dem jag snackar mest med på fester, det är ju så självklart att vi hänger. Och det är bara för att nu är vi kompisar.

Men jag ska ju inte bara beskylla honom för det där beteendemönstret som var, det var så mycket jag som var livrädd att hamna i underläge genom att pocka på hans uppmärksamhet, kräva något. Men han borde också känt det. Han betedde sig nog inte nåt vidare mot mig faktiskt. På ett sätt kan jag faktiskt säga att jag tycker så mycket mer om Kristian än jag gjorde då. Men det är ju konstigt och krafsigt hela grejen, och fortfarande ägnar jag dagbokssidor åt det. Vad trevligt det vore att bli kär snart.