Äta med ögon och öron

1 mars

Dagssoundtrack:For I don´t know/the Bear Quartet

Ingen Paul. På Paulhumör ändå. Förbannat, förbannat pladdrig. Kvällen har bestått av BQ, Ash, Sammy, Bob hund, Mindjive, och mammas gamla dagböcker. Skoj. Somnade tre.

Paul är allt idag också. Älskar att tänka på honom. Sprängfylld av känslor, som inte har nånstans att ta vägen. Vill ha honom. Min mest förekommande tanke idag.
Det är lov nu.
2 veckor till nästa torsdag. Men antagligen är jag på mycket sämre humör då än vad jag är nu. Så det är inget att se fram emot. Hade gårdagen utspelat sig vid en tidpunkt med sämre humör, då hade jag bara surat och tänkt "åh vilket drömgloläge jag hade, men inte kollade han tillbaka en enda gång, helvete! Han ser mig aldrig!" Jag kan konsten att se saker olika, beroende på hur jag mår.

Nu är jag lite kvav. Sådär som man ganska normalt kan bli när klockan är halvtvå på en fredagskväll som man tillbringat ensam hemma. Och inte har jag mycket att skriva heller. Vad jag i detta nu vill ha sagt är redan skrivet, antagligen ett flertal gånger.
Det är Paul Moberg. Och det är fem killar med initialerna P.C, F.A, C.D, E.E, och H.H. Just nu Cosy Den. Man kan va förbannat kär i musik. Man kan äta med öronen. Suga i sig, och älska, bli varm och glad. Lika väl som man äta med ögonen, gluppskt sluka i sig, njuta och darra. Det är egentligen väldigt tråkigt att äta med munnen. Tillfredsställer ett behov, visst, men inte mer.
Paul är mer.
Och här har jag lust med att skriva en redogörelse för hur helvetes jävla mycket jag känner för hans ögon och resten av hans utseende, för det är mestadels det jag liksom har i tankarna. Men lugn - ingen redogörelse. Bra va? Tror inte det behövs, nämligen.

Ibland blir jag sådär väldigt glad. Sådär som jag blir väldigt sällan. Glad för att jag FAKTISKT går på samma skola som honom. Trots allt får sitta och äta min underbara måltid några meter från honom, njuta av hans utseende i nån kvart.
Helvete vad lyckligt lottad jag är.
Så känner jag ibland.
Då njuter jag.
Och kör scenerna i skallen om och om igen.