all skrämmande framtid

10 mars

Dagssoundtrack: I never saw tha ban/the Bear Quartet

Till stugan en sväng. Åt mat sen, och slöade sen. Käkat varmisar. Otrevligt humör. Men två fräscha kassettband - MUMS!

Nu är jag på otrevligt humör. Det händer ju inte alltför sällan.
Väntar på att världen ska falla. Falla ordentligt med dunder och brak. Jag skulle bli väldigt förvånad om den inte gjorde det.
Om veckorna bara kunde gå lite saktare, sega sig fram i samma spår så att man slapp all skrämmande framtid. Den närmaste heter Fredag. Och gymnasiefest. Gymnasiefester borde inte få finnas. De är bara ett stort hot mot vissa delar av mänskligheten, typ jag.
Nu skulle jag bara kunna skita i det, som jag gjort tidigare. Det är det absolut smartaste och mest logiska. Skulle aldrig få ut nåt av en sån där fest ändå. Klart jag skiter i det. Men. Det finns alltid ett men. Men den här gången vet jag faktiskt inte vad det betyder riktigt. När ska jag palla att gå på en gymnasiefest? Eller kommer jag aldrig att göra det? Det är nog det troligaste. Jag vill inte vara sån. Men allt är bara så fel. Så fel.

Om en vecka. Hur mår jag då? Glad kan jag omöjligt vara. Men visste jag att jag skulle vara glad då, skulle jag ju pressa mig igenom den här veckan. Nu vet jag inte. Inte ett skit. Allt är så förbannat skrämmande, varenda himla dag.
DET ÄR SÅ DET KÄNNS NU