det där var läskigt

22 mars

Bara en sak i tankarna hela kvällen. Innan dess var det en skoldag, och satt i cafeterian sen. En timme nästan. Sett Alien 3 idag.

Faktiskt så känns det sorgligt att behöva lämna dig, bok. Du är slut nu. Slut, men inte död.
Tråkigt nog får du inte veta nån fortsättning på allt det här som står. En ny bok har hand om den. Adjö.

BOKBYTE - randig bok.
Denna bok är en väldigt ofristående fortsättning på den blommiga boken, och lika hemlig.

Nu vet jag i alla fall vad som gäller idag, och det är i alla fall ett framsteg.
Klockan kvart i ett när skolan slutat gick jag och Maria till cafeterian. Jag registrerade snabbt som ögat ("snabbt som ögat", bättre uttryck finns det väl kanske i det sammanhanget) att en gröntröjad kille satt där och spelade kort med några andra killar. Fixade ett trevligt läge från en soffa inte alltför långt ifrån hans bord. Sen var det bara att börja. Vilken lyx. I en hel timme satt jag och kollade på honom, präntade in hans minspel och utstrålning. Kände mig något gloig, men tror inte han märkte nåt. Han var så inne i sitt kortspel, och kollade ungefär aldrig åt mitt håll. Men en gång. Jag ryser.
Han såg åt mitt håll, och jag fick ögonkontakt med honom. Och så höll han blicken stilla. Det är ett så enormt omtumlande moment det där, den där väntan på att han ska slå ner blicken. Egentligen vågar jag ju inte alls hålla kvar min blick, men något slags klister håller mina ögon på samma plats tills hans blick försvinner. Kortslutning. Jag stirrar ner i bordet, vet inte vad jag ska göra av mig. Det där var läskigt. Väldigt läskigt. Väldigt trevligt.
I det där läget borde jag ju ha gått därifrån, som Maria tiggt och bett mig om i en halvtimme. Man ska ju sluta när det är som bäst. Men nu satt jag kvar och blev smått bedrövad när han under den följande kvarten inte kollade åt mitt håll en enda gång nästan. Bara hypersnabbt nån gång. Sen gick vi.

Jag darrar av att tänka på den där blicken. Den var en höjdare.