Mitt dumma minne osäkert

13 mars

Dagssoundtrack: Katy song/Red house painters

Bra humör. På håltimmen spelade jag kort. Anders var med, han jag kollade in för nån månad sen. Det var ju lite småkul. Men nu är det bara PAUL MOBERG. Draman var ok.

Skönt humör, skönt humör!
Och det känns ju rätt bra.
När det gäller gårdagen litar jag dock inte ett dugg på mitt minne, som visst råkade bedöma att våra blickar möttes i en halv evighet. Det gick ändå så fort, så jag kan omöjligt ha vetat att det var just mig han såg på, och att han inte såg genom mig ifall nu riktningen VAR rätt. Dessutom var ju till och med mitt dumma minne osäkert på om det mindes rätt. Så släng den! Närå, det gör jag inte. Nån rätt ska man väl ha att få njuta av små obefintligheter va? Så jag låtsas att jag minns precis och säkert hur det var, och njuter av hans ögon, hans blick.
Idag har jag i alla fall bara sett ryggen och håret på honom. Han är fruktansvärt långhårig nu. Nja, inte "långhårig" direkt, men han ser väl lite ut som att han inte har råd att klippa sig. Kan inte direkt kalla det snyggt, men jag gillar det såklart. Ifall han tänker spara ut ordentligt, då fattar jag bara inte hur han kommer att se ut. Han kan aldrig passa i långt hår! Men om jag fortfarande gillar honom då så gillar jag hans frisyr också.

Idag satt jag och Susanne i cafeterian och spelade kort själva, för det var visst ingen som ville va med. Så där sitter vi och har tråkigt, när nån som Susanne känner, och så nån kille. Jag flinar till inom mig när jag ser vem. Anders. Han jag kollade in ganska ordentligt för några veckor sen. Det kan nog hända att han märkte det också. Men nu kollar jag inte in honom ett dugg, synd kanske, för då hade jag ju verkligen älskat de 45 minuterna vi satt där och spelade Neger. Han verkar va en väldigt sjysst och normal kille. Men den korta tid jag trodde han skulle gå om Paul trodde jag förbannat fel.