Mina gamla dagböcker

5 mars

Dagssoundtrack: Wonderwall/Oasis

Idag? Åkt till Maria. Mest datasuttit. Ett kul kunskapsspel. Låter inget vidare men... Åkte hem sen. Ska äta glass nu.

Läser mina gamla dagböcker. Från i fyran-femman-sexan. Vad kär jag var då. Man tror ju att det nog bara var larv på den tiden, men när jag läser så minns jag ju. Det var inte så. Men det var ändå enklare på något sätt. Eller? Jag minns, och vilken förbannad nostalgi. Nästan tårögd ibland.
Det var Tomas Ekholm då. Förstår det såklart inte nu - den fula lilla grisen! Men jag kände inte så då.
Minns mitt ständiga, ständiga, jobbiga, underbara hopp. Minns när jag frågade chans på honom, känslan när han kom fram till mig i matsalen och bara sa ett ord klart och tydligt: JA. Hur det kändes efteråt.
Minns när vi kollade på film i klassrummet, och satt bredvid varann, minns hur våra fötter snuddade vid varann. Men så var det mörkare tider också, minns alla livstidslånga raster som aldrig tog slut, när man satt tyst på en bänk, medan han bjöd alla utom mig på godis, och höll på med Eva och Ramona så man blev knäckt. Kan det ha varit annat än riktiga känslor?
I sexan minns jag några lyckliga höstdagar.
Satt på några lådor nere vid elljusspåret, jag, han, Ramona, Hammar. Han kramade mig, vi delade upp våra äpplen som vi pallat, och han frågade mig om jag gillade honom.
Vinterdagar i femman.
Skidor i skogen, bara jag och han. Tävlade, vi vann varsin gång tror jag. Delade på en äppelmer, undangömd sen mellanmålsrasten.
Vad kan egentligen vara mer romantiskt?