Jag saknar distans

14 mars

Dagssoundtrack: Grace cathedral park/Red house painters

LITE sämre humör, men OK. Paul satte sig i fel matsal. Lyssnat på judinnor. Snackat med Åsa på bussen hem, om vad tror du? Till ridningen, men det var teori.

Har aldrig frågat Åsa hur han är som person. Kanske inte velat veta. Riktigt. Men det gjorde jag nu. Minns inte alla ord tyvärr, men "full av upptåg, ogillar lite "udda" personer, väldigt charmig" var väl det viktigaste. Hade väl egentligen inte väntat mig nåt annat, men avslagen ändå, för det dessa ord skriker ut är ju HAN ÄR INTE DIN TYP!!!!
Fast det har jag ju vetat hela tiden. Jobbigt ändå, att bli påmind om det, när man för tiifället är ganska glad.
Hur som helst hamnade han i fel matsal, så jag har knappt sett honom idag.
Den där nr2, okändingen, som antagligen heter Hans trots att det inte ser ut som han i skolkatalogen, han har jag sett en hel del. Söt, visst. Duger att kolla lite på. Men det är för mycket Paul i mig nu, han bleknar så förbannat när jag vet att Paul också finns på detta jordklot.
Nu är jag inte alls på så bra humör som jag var tidigare idag. Förbannade jävla vågor. Fast det är klart, när dom går uppåt är dom ju okej. Önskar det vore igår nu.

Nu kom jag på det första ord hon sa förresten, "barnslig". Jomen, det ordet lindrar lite faktiskt. Kanske för att det är lite negativt, får honom att sjunka lite i andras ögon, jag vet inte.

När jag nu klockan tjugo i elva ligger här och sansar mig och har smält "allt", fattar jag inte vad jag håller på med. Vad jag tjafsar! Alla sandkornssmå detaljer blir till berg i min skalle, jag förstorar upp alltsmåkrafs så det är inte klokt.
Jag saknar distans.
Jag bara grubblar och går på om en massa totalt meningslösa saker. Borde låta dagarna rulla på utan att bry mig så förbannat för alla små obetydliga händelser.
Livet vore mycket lättare då.
Men jag är inte sån.