nu ska jag analysera lite här

19 mars

Dagssoundtrack: Mistress/Red house painters

Bio på morron. Schindlers list. Sen åt vi hamburgare på stan, och jag tog halvettbussen hem. Trevlig skoldag. Sen lyssnat på musik.

Idag är en skön dag. Allt är okej. Utom det där orosmolnet som jag ungefär alltid har i mig. Den där oron över mig själv, som jag vissa dagar känner så förbannat att den äter upp mig helt.
Men inte idag. Nu ligger den bara där och tynger lite, hindrar mig från att lyfta helt.
Solen skiner. Idag har jag bara varit på bio och stan, alltså inga sedda. Och ingen av dom känns så förbannat stark för tillfället.

Nu ska jag analysera lite här.
För 2 år sen, då var jag dödskär i en som var 10 år äldre, glatt kär, ville såklart inget mer än att kolla på honom. 1 år senare hade jag mognat så pass mycket att jag aldrig skulle kunna tänka mig vara kär i en sån gubbe. Då blev jag kär i Martin, som jag knappt träffat, bara 2 år äldre, men lika förbannat oåtkomlig. Men han ville jag i alla fall träffa. Fast så blev det aldrig. NU ett år efter Martin, tycker jag att jag var heltöntig då. Ha! Bli kär i en kille man har sett på video ungefär. Och sen gå ovh längta efter han fast man knappt sett han i verkligheten. Jag skulle aldrig kunna bli kär på det viset igen.
Vad jag vill komma till är alltså, att om ett år, då har jag lagt av med de här dumheterna jag håller på med nu. Glo på killar, va kär i deras utseenden och gå och drömma om dom.
Om ett år kommer jag att tycka att jag vsr skittöntig som skrev sida upp och sida ner om denna Paul som jag aldrig ens pratat med. Distansen minskas mer och mer. Om ett år "måste" jag alltså enligt kurvan va kär i nån kille jag KÄNNER. Vem? Inte Lars Lundahl i alla fall.