lördag 26 februari 2011

EverybodyElse-skivan är på.

26 februari

Dagssoundtrack:It only takes a flashlight to create a monster/the Bear Quartet

Matteprovet blev VG+. Helvetes jävla slarvfel! Dåligtmående men ok humördag. Fast blä på kvällen, något bättre sedan.

Dagen är ju ganska okej, trots att jag är hypertrött, har ont i magen och ont i skallen. Humöret är okej, grundtonen.
I brevlådan ligger islandshästklubbens tidning. "Jo, eh, kul..." tänker jag som jag brukar, men jag har föraningar.
Och sen jag läst igenom den hatar jag världen. Hatar och hatar.Sådär som jag brukar göra ibland.
Helvete! Hur länge har jag ridit? Hur tuff har jag varit, på egen hand, ensam och ändå åkt på läger? Till vilken jävla nytta? Hur mycket jävla kontakter har jag? Inte ett skit! Hur mycket respons har mitt kämpande gett? Jag har inte en enda kompis att kunna åka ner på NM med. Inget stallgäng. Inga kompisar att kursa med. Det spelar väl ingen roll om jag köper en häst heller, lika helvetes ensam är jag för det. Så nu sitter jag här, försöker skriva av mig, väntar på att Pappa ska komma hem.
Aching for a little justice whatever that is.
EverybodyElse-skivan är på, njutbart, smärtlindrande som alltid. Och min egen röst lyder lite bättre än vad den brukar just idag, barmhärtigt nog. Kan vartenda ord, varenda ton, inne i huvudet. Bear Quartet, gudarna. Musiken är gjord just för mig, just för detta ögonblick. Men just nu kan den inte få mig att förstå vad det är för mening med all skit. Varför jag är så ensam.
And every night loneliness comes on. Smärta. I use to wonder why. Helvetes smärta. Vill inte ha den. Men den är min, kommer alltid att vara min. Sitter där. Alltid densamma. Och kommer till ytan ibland. I am Human, I have human feelings. Men ibland, just nu fattar jag inte hur, men ibland tänker jag på mig själv som att det skulle finnas hopp om mig. As usual I am no one. Men liksom, att jag kan ju bli nån jag också. För att jag har mig själv, min hjärna, min medvetenhet. Det här har jag tjabblat om förut. Men det är så. Det är min tröst. Det är de dumma som är lyckliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar