Stel och tyst och hade inte speciellt kul

11 juni

Idag var Kristian här, vi lagade käk och så, var trevligt. Har sagt det förr, men nu känns det som att det är lugnt, att det inte behöver komma fler bakslag. Jag är ju knappt ens besviken över att det inte blir nån vandring p.g.a. min fot, så det känns som att han lyckats bli mindre betydande nu.

Sen han stack var det rätt segt. Tv-hängt med Kalle, lirat lite Weakerthans i akustikrummet, skrattat åt SD:s valkampanjsutskick. Heikki är väldigt trevlig, fast verkar lite osocial, men det kan ju vara för att allt är nytt nu, hoppas jag i alla fall. Jag gillar sällskapssjuka människor.
Jag var hos Anine och spelade sällskapsspel. Jag fungerade inte så bra socialt ikväll. De var 10 pers, och även om inte alla kände varann var jag stel och tyst och hade inte speciellt kul. Sånt som händer ibland.

Den känns ju väldigt knäpp fortfarande och en aning overklig den där grejen igår... Jag fattar inte nu att jag inte fick mer panik när jag vaknade, i stället låg jag bara där och tyckte att det här var ju lite lustigt. Det var aldrig jobbigt. Det är väl mest törnen på alkoholhanteringssjälvförtroendet som är jobbig.