Vilket kasst sjävförtroende jag hade gällande raggande.

16 juni

Idag bakade jag bröd, var vid sjön med Rut och Kalle, och käkade jordgubbar hos Tuva-Li. En bra dag alltså, och det känns väldigt bra, nästan allt nu. Tidigare har allt känts som att det varit övergående perioder, nu känns det oändligt. Visst, bra grejer lär ta slut, men det komme nya... Och jag kan vara kvar här så länge jag vill.

Läser lite gammal dagbok - vilket kasst självförtroende jag hade gällande raggande. Jag fattade inte alls hur nån som Thomas kunde vara intresserad av mig, eller hur nån överhuvudtaget kunde. Vill bara säga "lilla vän" till mig själv. Hur kunde jag inte fatta det? Jag tänker så annorlunda nu. Jag vet mina kvalitéer, vet hur flirtande går till, vet att det är helt naturligt att killar kan intressera sig för mig. Jag vågar ta initiativ, det är inget farligt längre. Trots att jag varit singel snart ett år är jag inte ett dugg orolig att jag inte ska träffa nån.