Jag måste träffa honom mer

ny bok, engelsk-konfekt-omslag. 

24 juni

Ny bok igen. Nytt kapitel av livet som lär bli bra och trevligt det med. I förra boken var det mycket musiksatsning, mycket fester, mycket tramsraggande. Det kommer nog att fortsätta lite så. Men just alkoholen är jag nog lite mätt på, och tramsraggandet skulle gärna få utbytas mot nåt seriöst. Sen är frågan om det gör det. Musiksatsningen fortsätter i alla fall garanterat. Hoppas också på att jag ska tag mig i kragen och engagera mig i nåt handfast politiskt.

Idag är jag hängig, förkylningen slog till. Var på stan och fixade a-kassepapper, köpte en skitbra ny freestyle som jag är jätteglad över, och käkade med Desirrée. Fixade Tuva-Lis kärra till sist, skönt. Var så jobbigt att ringa den där Jon och tjata.

Ikväll har varit underbar. Jag och Kalle har legat i varsin soffa och läst och lyssnat på visor i flera timmar. Det skönaste och bästa att göra en kväll som den här. Och sen går jag förstås och funderar över detta med Martin, men kommer förstås inte fram till så mycket. Jag måste träffa honom mer. Men det är knäppt att jag ska vara så rädd för att eventuellt upptäcka "oj jag hade fel". Så rädd för att jag är alldeles för "på jakt" nu att jag tar vad som kommer i min väg... och att han är helt fel egentligen. Men det är ju inte hela världen! Och varför måste jag i det här läget tänka så långt fram som hur ett förhållande skulle funka? Men det känns ju som att det skulle funka.

Hoppas nu bara att han är där imorgon. Måste få chansen till mer snack om jag ska palla ytterligare initiativ sen. Men det är så skönt att det här är ett ragg med försäkring på misslyckerisken - han är ingen jag kommer att ha minsta anledning att umgås med sen, så det blir inga efterjobbigheter i så fall. Men nåt jag kommit att tänka på är: Om jag plötsligt skulle ha en pojkvän som hälsade på, som jag lutade mig mot i tv-soffan, lite skumt skulle det kännas i Håkans närvaro. Man ska inte hångla med kollektivkamrater!