Hade det lugnt och förkylt, jag och brorsan.

27 juni

Martin var bortrest, jag var besviken en stund, men vi hade det lugnt och förkylt, jag och brorsan. Såg lite film, musikgrejade, åt pannkakor med jordgubbar. Igår kom det ut lite kompisar till brorsan, och vi såg Sverige-Holland på puben. Äckliga folk där som skrek "ut med packet" och "Sverige åt svenskarna".

Lite distans till martingrejen, men tänker jag på det känner jag starkt att jag verkligen vill träffa honom igen, och rätt spänd på hur det ska förlöpa. Om han är intresserad vet han ju också att det är sista chansen, vi måste komma till att utbyta nummer. Vad härligt det vore att dra upp till mamma och pappa sen och veta att jag har nåt på gång här som väntar.

Jag är så bra på att tänka LÅNGT i förväg. Även om jag och Martin skulle ses senare är det ju inte alls säkert att det skulle bli nåt, jag känner honom inte. han känner inte mig. Jag vet inte vad han vill, även om han onekligen verkar gilla mitt umgänge kan han ju av tusen orsaker vara tveksam till en relation, eller bli det. Och jag kan också bli det.