Sluta räkna nån gång, det är bra nu!

28 juni

Diskuterade gemensamma födelsedagsfesten med Anna i morse. Det blir kul. Kom på -hjälp, har jag några att bjuda? Tänk om inga kan komma! Sen räknade jag ut att jag har 30 pers att bjuda. Så även om två tredjedelar tackar nej blir det bra, och så alla från huset på det. Sluta räkna nån gång, det är bra nu!

Idag var jag till stan och lämnade grejer till Desirée och Tuva-Li och fikade. Ikväll har jag skrivit lite, fixat käk, hjälpt till att få igång bredband...

Brorsan sa att jag inte behöver komma ut imorrn, "men det är klart, har du inget bättre för dig". Och det är klart jag inte orkar åka ända dit, och det är klart jag kommer göra det! Är så spänd på det där nu, måste träffa Martin igen, mest för att jag är nyfiken tror jag på hur det blir. Jag kan aldrig bara spänna av och se vad som hänger, måste tänka, och då trissar jag upp det.

Så hur blir det?
1. Segt och trist och ingenting och "hur kunde jag tänka och tro sådär?
2. Trevande men definitivt kontaktsökande, snack i köket som inte vill avslutas och "kan jag ta ditt nummer"?
3. Ett vagt och pendlande mellanting som mynnar ut i ett skitjobbigt grubblande om jag kan ringa honom eller inte.
4. Vi ses inte alls. Den är värst.