I onsdags började vi släpa grejer från Styrsö

2 juli

Brorsan är skyldig mig så mycket på tjänstekontot nu! I onsdags började vi släpa grejer från Styrsö tidig eftermiddag, sen tog allt sån tid så vi kom på att ett till lass inte hanns med innan natten, så vi var på Styrsö till fem på morgonen utan att sova. Brorsan fortsatte greja på ett rätt ineffektivt sätt, medan jag läste böcker om kanaler, älvar och stenar, och hade spindelterapi (När jag efter mycket om och men hade den krypande på handen var den faktiskt liten och ofarlig och nästan söt).
Så for vi med sakerna, sen blev det en stressig dag av arbetsförmedlingsfixande och packande och jag var helt död i huvet, och brorsan var ännu värre. Men vi kom iväg i alla fall med tretåget norrut, och i natt har jag sovit tolv timmar här hos mamma.

Och jag har inte träffat Martin, han var ännu bortrest. Och jag kommer inte att kunna släppa det i första taget, utan har nu att välja på att låta det bli ett segt spökande, smågrämande och "tänk om". Eller ta ett läskigt initiativ.
Brorsan sa "jag tyckte ni flirtade lite", och det är rätt betydande med nåt litet stöd för att allt inte är i ens eget huvud. Så jag tror att jag kommer att ta det där initiativet sen när jag är tillbaks i stan. Jag är intresserad och har en känsla av att han också kan vara det så... Är han det inte kommer han ändå inte tycka att det är nåt konstigt att jag hör av mig. Det är verkligen inte den jättegrej som jag får det till i min skalle.

Och samtidigt får erkännas en viss desperation. Blir tydligt i vissa lägen, typ filmer där folk blir kära och har det gosigt. Och jag vill verkligen ha sex snart. Vad uttjatad denna känsla är.